Regn
Sprang precis de 40 metrarna hem från Anton. kunde lika gärna ha ställt mig i duschen. Annars är det torrt och bra. I helgen var jag på Roskilde. Det var otroligt kul och de två främsta akterna (om man nu ska rangordna) var Bob Hund och Neil Young.
Dom förstnämnda var helt vilda, hade sådan energi att man trodde att dom skulle bli tvugna att gå av scenen, vilket de också var tvugna att göra, men efter en stund kom dom ut på scen igen och då hade Thomas Öberg, sångaren, blivit tillsagd att han fick tre minuter, sen skulle han av scen. Där gjorde scenvärdarna ett fatalt misstag. Självklart var inte Thomas på scen då tre minuter gått, istället stod han på kravallstaketet nere vid publiken och sjöng för full hals iförd vita jeans, vita långa hanskar och en vit mask. Precis som när konserten startade, fast då hade han fortfarande sin vita tröja på sig. På detta vis framfördes hela sista låten och när dom 15 minuter senare gick av scenen var publiken i extas, och det är ingen överdrift. Detta var deras 396 konsert genom tiderna och nu återstår 4 på denna turné.
Neil Young, vilken gubbe. Hade man själv ens hälften av den energin skulle man skraffa sig lycklig. Och lycklig är precis vad man blir där man står i folkhavet som består av allt från 3-åringar med hörselkåpor till 60-åringar som går in gratis sista dagen. Neil hoppar upp och ner, dansar runt, sjunger och spelar och är rakt igenom underbart bra. Långt bak på scenen står en konstnär som under varje låt målar en tavla som representerar och presenterar nästa låt. Träffade en 18-årig kille på bussen härrom dan och han hade precis som jag varit på Roskilde och sett Young. Innan konserten gillade han Young mycket, men nu var han frälst. Och så bra var det nästan.
Nu har det slutat regna, jag börjar bli pigg igen efter min 12-svacka och ska nog ta och lägga mig och sova. Så småningom.
Dom förstnämnda var helt vilda, hade sådan energi att man trodde att dom skulle bli tvugna att gå av scenen, vilket de också var tvugna att göra, men efter en stund kom dom ut på scen igen och då hade Thomas Öberg, sångaren, blivit tillsagd att han fick tre minuter, sen skulle han av scen. Där gjorde scenvärdarna ett fatalt misstag. Självklart var inte Thomas på scen då tre minuter gått, istället stod han på kravallstaketet nere vid publiken och sjöng för full hals iförd vita jeans, vita långa hanskar och en vit mask. Precis som när konserten startade, fast då hade han fortfarande sin vita tröja på sig. På detta vis framfördes hela sista låten och när dom 15 minuter senare gick av scenen var publiken i extas, och det är ingen överdrift. Detta var deras 396 konsert genom tiderna och nu återstår 4 på denna turné.
Neil Young, vilken gubbe. Hade man själv ens hälften av den energin skulle man skraffa sig lycklig. Och lycklig är precis vad man blir där man står i folkhavet som består av allt från 3-åringar med hörselkåpor till 60-åringar som går in gratis sista dagen. Neil hoppar upp och ner, dansar runt, sjunger och spelar och är rakt igenom underbart bra. Långt bak på scenen står en konstnär som under varje låt målar en tavla som representerar och presenterar nästa låt. Träffade en 18-årig kille på bussen härrom dan och han hade precis som jag varit på Roskilde och sett Young. Innan konserten gillade han Young mycket, men nu var han frälst. Och så bra var det nästan.
Nu har det slutat regna, jag börjar bli pigg igen efter min 12-svacka och ska nog ta och lägga mig och sova. Så småningom.
Kommentarer
Trackback