end of story

Nu ska ni få läsa om vad jag har haft för mig de senaste dagarna.

Jag har blivit frisk! Jag kunde äntligen komma igång och göra vad jag ville utan att jag drunknade i slem. Men. På gympan i torsdags sprang vi 2000 meter, stötte kula och spelade fotboll.

När vi spelade fotboll ramlade jag över en kille och fick ett stort skrapsår på knät, en tumme som gör grymt ont och en armbåge/underarm/handled som inte går att böja. Igår var jag på axessakuten och dom berättade att det var inget fel med tummen vad dom kunde se, men jag hade en spricka i armbågen. Dessutom fick jag inget gips, metella eller något annat som gör att det syns att jag har skadat mej så när folk ser mej tror dom troligtvis att jag antingen har snott min vänsterarm från en skyltdocka eller att jag bara gillar att gå runt med den böjd och orörlig. Dessutom hade jag tänkt att hitta på något i helgen men när man har svårigheter med att gå och inte kan öppna ett kylskåp ens(!!!), så är det lite svårt. Hittills på denna skrivningen har jag fått vila armen och tummen cirka tio gånger. Jippie!!!

Men nu ska jag sluta klaga (brukar jag säga till folk, lite väl ofta, eller snarare: jag klagar för mycket).

Bästa sättet att få slut på klageriet: Sluta skriva för tillfället.

Hej då!

Gavin DeGraws låt Chariot och James Blunts låt Billy är ganska lika varandra. Nästan alla i min klass spelar wow. Alla förutom jag, rikard, emanuel, amadin (tror jag), och abbe (tror jag). Så var det i alla fall tills i fredags. Nu har emanuel skaffat wow, men han säger att han inte ska hålla på så länge... mmm, visst!

De försöker övertala mej att börja med wow. När de ändå håller på kan de lika gärna försöka få mej att börja supa, ta droger och röka. Jag har faktiskt viktigare saker att lägga pengar på.

"Swing, swing, swing
From the tangles of
My heart is crushed
By a former love
Can you help me find a way
To carry on again?"

The All-American Rejects är bra. De kräver lite eftertänksamhet.

Svårt är livet.

Hej då.